Looking ahead

Ser fram emot helgen just nu.

Riktigt mycket faktiskt.

Skall bli helkul.

Måste hitta någonstanns att sova.

I övrigt:

Öl-pub-prata skit-fotboll kväll med Hr.Westberg och Hr.Skoglund ikväll. Mycket trevligt. Jävligt tråkigt att United vann bara, men sådant får man leva med.

Tänk… Alvaro & Henke på topp 2009. Det i särklass bästa anfallsparet i det i särklass bästa laget på 2000 talet. Det skulle vara DIF 2002-2003 med Kim K, Adde Johansson, Andreas Isaksson och Babis Stefanidis som skulle kunna konkurera med det.

Att drömma går ju.

Om mer än en sak kanske…

Skånes stolthe – Sveriges bakvatten

Det är tröttsamt att vara Helsingborgs IF supporter.

Detta är ett lag vars supportrar värdesättet ett par saker.

(med innebörders ordning)

1. Att hata Malmö FF

2. Att inte älska Malmö FF

3. Att älska Helsingborgs IF

4. Att vara bäst i Skåne

samt en hel drös andra dogmatiska och till synes lite lätt materialistiska ting.

Okej låt gå för att avsky grannarna från söder, även jag kan ibland raljera om hur räliga de är på lördagars småtimmar. Men på dessa timmarna raljerar jag även över en hel del saker, de flesta oerhört konfidentiella.

Men det jag kan bli lätt irriterad på även utan berusning är detta ”Skånes stolthet”. Hur litet tänker man inte då?

”Nåja, vi är inte bäst i Sverige, men vi är i alla fall bäst i Skåne”

Ett slags substitut till att vara bäst i Sverige. Sitter Gefle och säger ”Vi är i alla fall bäst i norrland”.

Norrköping ”Vi är i alla fall bäst i Östergötland” (om de nu ens är det?).

Nej denna attityd är fånig, tröttsam och framförallt förstärker man mindervärdeskomplexet som de facto finns gentemot Malmö FF.

”Kan vi inte säga att vi är bäst i Europa, eller världen då?”

Nej det blir ett annat perspektiv på saken. Utan att bli långrandig så handlar det helt enkelt om att vi inte har samma förutsättningar som  till exempel Engelska klubbar (Tv-pengar) eller Danska klubbar (Skattepengar)

Så.

Bäst i Skåne

Bäst i Sverige!

Handball is back

En sak man alltid var säker på som Svensk för 5-6 år sedan var att vi alltid gick till final i Handbolls VM/EM/OS. Man var bortskämd och allt som inte var guld var fiasko. Vi var alltid säkra på häftiga kombinationer, konstiga namn på briljanta anfall (alla kände till gurkburken, en japan och en barbapappa), skott från 9 meter som alltid gick in, snabba kontringar med Johan Pettersson och extrema genombrott av Ljubomir Vranjes.

Men så hände något.

Tiden hann ifatt Bengan Boys och vipps så lyckades vi inte ens ta oss till mästerskapen. Svensk  handboll dog ut och förr i en djup dvala. Wislander, Vranjes, Lindgren och Lövgren glömdes bort handbollen glömdes bort och blev minne, minne blev legend och det som aldrig skulle ha glömts bort gick förlorad.

Men så hände något, en kall Januari månad 2009 vaknade handbollen till liv. Nu skall man inte försäga sig och tro att vi tar några medaljer detta VM (eller?). Men det finns en optimism som  inte har synts i svensk handboll på flera år. Efter att man krossat Spanien (regerande världsmästare) finns en nyfunnen optimism, och jag vågar idag sätta pengar på att vi imorgon krossar världnationen Kroatien.

Ett svenskt arv är på väg tillbaka!

HANDBALL IS BACK!

Kaka

Kaká till MCFC?

Nej numera är det inte ett skämt. Herregud, Kaká till City…

I dagens kommercialisering av sporten finns det tydligen inga gränser och jag är inte främmande mot dagens utveckling. Vad är det i en själ som försvinner när en stor spelare kommer till en ny klubb egentligen? Själen sitter inte i att vara ett mittenlag som aldrig vinner något, och själen sitter inte och kommer aldrig att göra i att vara en av de närmast sörjande kring ett lag. Det är bara att inse. Själen ligger någonstans som inte går att nå det är ju, själsligt. Det är ju jävligt ytligt att tycka att ens själ som fotbollssupporter försvinner om en storspelare kommer till klubben, även om det är oljepengar.

För visst vill man klubbens bästa? Är det då det bästa att MCFC är en klubb för närmast sörjande utan framgångar?

Nej, som en stor fan av Engelsk fotboll kan jag bara säga:

Welcome to England Mr.Kaka!

Fet katt – En inspiration

Jag har en katt. En numera 3 år gammal hankatt. Anmärkningsvärt för den här katten är (bortsett från är otroligt hundlik och trevlig personlighet) är hur otroligt stor (fet) han är.

Visserligen ligger det i rasens natur (brittisk korthår) att bli stora. Men numera väger han 9 kilo efter att ha gått upp 1 kilo under julen.

Han sover, äter, orkar inte särskilt mycket mer, att hoppa upp på fönsterkarmen är ett stort åtagande och när en katt föredrar att bli buren istället för att gå själv är det något som står tokigt till.

Men jag avundas honom. Ett helt sorglöst liv, boendes i ett hem där det alltid finns mat, ingen som försöker tvinga honom att motionera eller diska. Dessutom kastrerad så inga sexuella drifter alls. Sorglöst liv utan press eller morgondag.

Nej om det finns reinkarnation skulle jag vilja återfödas som huskatt.

Kanske skulle man försöka sig på att bli lite tjock? Strunta i att regelbundet motionera och bara sitta hemma och käka semlor? Bara sitta hemma? Låt se, pros and cons.

Pros -

Det är nice.

Semlor är gott

Jag kan se alla världens filmer

Jag slipper slösa pengar på allt möjligt, förutom semlor

Slippa alla jobbiga vänner

Cons

Jag blir tjock?????

??

Så. Är det någon mer än jag som tycker jag bör följa min  katts exempel?

Second place is first loser

40 sekunder tog det. Sen hade Kanadickerna forcerat vår Svenska försvarsmur, ridå, ett mål som kanske kom att symbolisera hela matchen. Kanadensare som var aningen starkare och aningen bättre när det väl kom till kritan, Kanandensare som vågade satsa rakt, rakt på mål.

Mr.Wikegård är vansinnig och beter sig lika enögt som den Kanadensiska publiken osm han beskyller som ”världsmästare i enögdhet”. Men nej, Kanadickerna är bättre, kyligare och mognare när det kommer till kritan.

Segern är helt välförtjänt.

Jag försummar inte småkronornas insats, de trampar på och håller den stolta svenska fanan högt.

Men vem kommer ihåg en tvåa?

Kan någon låsa in Chris Härenstam någonstans där det är mörkt och kallt varpå nyckeln till nämnda plats äts upp.